Teach Like a Champion – introduktion

Great teaching is an art. In other arts – painting, sculpture, the writing of novels – great masters leverage a proficiency with basic tools to transform the rawest material (stone, paper, ink) into the most valued assests in society. This alchemy is all more astounding because the tools often appear unremarkable to others. Who would look at a chisel, a mallet and  afile and imagine them producing Michelangelo’s David? …

 

Teach-Like-a-ChampionSå inleder Doug Lemov sin bok Teach Like a Champion (2010). Det är en bok som penetrerar konsten att undervisa; konsten att bemästra läraryrket och sätter ord på 49 tekniker som han menar är gemensamma för de skickliga lärare han observerat under åren. Med boken följer även en dvd (vet ej om det gör det längre) där man kan se de olika teknikerna användas i olika klassrum. Det finns också en facebook-sida och en hemsida.

Doug Lemov har arbetat som lärare och rektor i sk ”urban city public schools” Där mötte de elever som levde i fattigdom, ingen eller låg studievana, och knappt någon framtidstro. Skolan lyckades generellt väldigt dåligt med att nå dessa elever. Men vissa lärare lyckades. Därför började Doug Lemov att observera deras undervisning, filma och anteckna vad han såg. Detta har sedan bl.a. lett till boken jag pratar om. Idag driver Doug Lemov de sk Uncommon Schools.

När jag upptäckte den här boken tack vare en amerikansk lärarkollega och forskare inom engelskämnet, blev jag ställd, provocerad och exalterad. Det är var nästan fyra år sedan och då talade få om sluta med handuppräckning i klassrummet. Idag har bl.a. Dylan Wiliam m. fl. spridit den tanken med no hands up och cold call som det kallas i denna bok. En del tekniker kände jag igen och hade själv redan använt. En del provocerade mig oerhört och jag gav mig verkligen en synvända. De allra flest behövde jag diskutera med kollegor, fundera tillsammans – varför gör vi som vi gör? Vad får det för effekt? Skulle vi kunna göra annorlunda?

Jag menar inte att boken har alla svar eller att allt boken säger är ”rätt” eller ens tänkbart i våra svenska skolor. Det boken gör är skakar om, ställer på huvudet och får oss att fundera över vårt hantverk. Det i sig är viktigt.

Jag har sedan dess haft en önskan om att få läsa en liknande bok på svenska: utifrån svenska omständigheter, utifrån observerade skickliga svenska lärare.

Jag tänker att jag här på bloggen ska delge några av dessa strategier och förhoppningsvis väcka tankar, frågor och funderingar som ni i er tur kan ta med er till ert kollegium.

De 49 teknikerna delas in i sju huvudgrupper:

  1. Setting High Academic Expectations
  2. Planning that Ensures Academic Achievement
  3. Structuring and Delivering Your Lessons
  4. Engaging Students in Your Lessons
  5. Creating a Strong Classroom Culture
  6. Setting and Maintaining High Behavioral Expectations
  7. Building Character and Trust

Man kan säga att de ovanstående rubrikerna är vad de underliggande teknikerna syftar till att skapa.

Det finns två ytterliggare huvudgrupper med ”extra material”.

8. Improving Your Pacing: Additional Techniques for Creating a Postivie Rythm in Your Classroom

9. Challenging Students to Think Critically: Additional techniques for Questionig and Responding to Students

Så, för er som blir nyfikna av det lilla jag skrivit nu och inte orkar vänta till min nästa blogginlägg, titta på Doug Lemovs presentation nedan:

 

Lyssna också på hur han pratar om att lärare måste få TRÄNA på nya tekniker och få feed back på detta!

/Janna

Arbete med nyanlända

Ni som har följt mig vet att jag har en lång bakgrund av arbete med nyanlända och flerspråkiga elever, framför allt efter mina nio år på Bredbyskolan i Rinkeby. Där var vi alla språklärare (oavsatt ämneskompetens i grunden) för att våra elever behövde det för sin utveckling.

I min nuvarande stad Östersund har andelen flerspråkig barn och invånare ökad stadigt de senaste åren. Mottagandet av nyanlända och hur vi arbeter med och för flerspråkiga elever i förskolor och skolor är enormt viktigt framtids- och likvärdighetsfråga.

Det var med stort intresse och nyfikenhet jag tittade på Monica Axelssons föresläsning från Uppsala Universitet (som @anna_kaya) delat på NCS hemsida (Nationellt centrum för svenska som andraspråk).

I föreläsningen berättar Monica Axelsson, professor i tvåspråkighet vid Institutionen för språkdidaktik, om den studie hon genomfört tillsammans med Jenny Nilsson kring kommuners olika organisationer kring nyanlända och vilka för- och nackdelar de olika organisationssätten tycks innebära för elevernas lärande och utveckling.

De har tittat på skolor i stora kommuner (t.ex. Stockholm, Malmö), medelstora (ca 130000 inv) och små kommuner (26 000 inv) och i alla dessa fall handlar det om olika typer av organisering av förberedelseklass. Monica berättar också om  och jämför med Jenny Uddlings studie kring nyanländas lärande i en kommun som använder sig av sk direktintegrering.

De har valt att fokusera på nyanlända på högstadiet då det är här de största svårigheterna lyfts fram i andra studier.

I studien tittar man på tre perspektiv av arbetet med nyanländas lärande:

  1. språkutveckling
  2. kunskaputveckling
  3. social inkludering

All tre delarna är viktiga för att vi ska kunna prata om lärande, integrering och delaktighet.

Det som är tydligt att att varken förberedelseklasser eller direktintegrering lyckas uppfylla alla dessa tre delar. Inte heller använder sig någon av organisationsformerna av alla de resurser som Monica lyfter för arbete med nyanlända:

  1. Svenska som andraspråk
  2. Studiehandledning
  3. Modersmålsundervisning
  4. Ämnessvenska
  5. Kamrater
  6. Ämnesundervisning i reguljär klass

Ett argument som lyfts FÖR direktintegrering är ofta att det skulle vara lättare att bi socialt inkluderad och få tillgång till ämnesundervisning av ämneslärare (få kamrater, inte känna sig utanför, blir en del av ”riktiga skolan” etc.) Vad de ser i verkligheten stämmer dock inte med det. De nyanlända eleverna som direktintegreras kan sällan tillräckligt med vardagssvenska för att kunna socialisera med svenskspråkig elever. De kan heller inte tillräckligt med svenska för att kunna tillgodogöra sig den ämnesundervisning de får av ämneslärarna. Detta då ämneslärarna väldigt sällan undervisar explicit kring språket i sitt ämne.

Fördelar med förberedelseklass är att eleverna får adekvat undervisning i svenska som andraspråk (av utbildade pedagoger), de får studiehandlending och modersmålsundervisning och de får mycket interaktion med både lärare och andra elever – vilket bidrar till både språk- och kunskaputveckling. Just det här med interaktionen (och följaktligen språk- och kunskaputvecklingen) som avstannar när elever flyttar till reguljär klass.

Det tycks finnas både för- och nackdelar med typerna av organisation och Monica trycker på att vi måste bli bättre på att röra oss däremellan. Hur kan vi ta vara på fördelarna i förberedelseklass OCH fördelarna med direktintegrering? Och hur kan vi arbeta vidare med de brister studierna lyfter?

En avslutande fråga som diskuteras är om det överhuvudtaget går att möta alla tre perspektiven samtidigt; språkligt, kunskaper och socialt? Måste vi kompromissa med något?

Det är många tankar och frågor jag tar med mig in i vårt utvecklingsarbete kring dessa frågor i vår kommun. Vi har många förbättringsområden men vi gör också mycket bra. Framför allt vet jag att det finns många duktiga, engagerade lärare inom dessa områden som garanterat vill vara med och skapa en positiv förändring.

/Janna

 

 

 

Coachningens intåg i Östersund

Det har funnits en önskan sedan några år i Östersunds kommun att prova på coachning som metod för skolutveckling. Jag anar att min erfarenhet av just detta från Stockholm var en av anledningarna till att jag fick jobbet som Utvecklingsledare på Barn- och utbildningsförvaltningen.

Fyra av utvecklarna i Utvecklingsgruppen som jag leder har tillsammans med kommunens tre första förstelärare just inlett sin resa för att bli diplomerade coacher.

Mathias Larsson, en av dessa utvecklare, har generöst delat med sig av sina reflektioner och glödlampor efter de första två utbildningsdagarna. Läs hans inlägg! 

Anonymous_light_bulb

Utredning kring lärandemiljön i skolan

Idag har Björklund tillsatt en utredning kring vår lärandemiljö i skolan.

Nej visst ja. Det var tydligen ordning och reda som behövde utredas.

Ordningsvakt

Jag tänker igen hur mycket vi säger och signalerar med de frågor vi ställer. Är det ordning och reda som behöver utredas? Varför är ordning och reda viktigt? Vad är det egentligen vill åt?

/Janna