Trevor Dolan Foundation på SETT2016

Ibland händer sånt där som man aldrig tror ska hända en själv. En generös kollega har valt att nominera just mig till Trevor Dolans stipendium (SETT16_trevordolanstort tack Mathias Larsson, @matlarosd på Twitter!) och jag kastas in i ett virrvarr av känslor: glädje, genans, ”inte ska väl jag”, tacksamhet och ödmjukhet. Och ovanpå detta visar det sig att juryn väljer ut mig till en av de tre finalisterna. Hur gick det till?!

Jag står tillsammans med förstelärare Johan Eriksson från Sollentuna och musiklärare Michael Andersson från Botkyrka och i deras sällskap känner jag mig oerhört ödmjuk. Jag har sådan stark respekt för läraryrket och för de lärare som år efter år stannar med eleverna i klassrummet att jag önskar att någon av dessa två får stipendiet när utdelningen går av stapeln.

Själv valde jag ju för ett antal år sedan att förflytta min kamp för en likvärdig skola från klassrummet till förvaltningsnivå. Först i Stockholm som lärarcoach och samordnare på Utbildningsförvaltningen där och de senaste åren som utvecklingsledare på Barn- och utbildningsförvaltningen här i Östersund, dit jag flyttade för nu snart tre år sedan (vad tiden går!!). För mig var det ett helt rätt beslut; att försöka påverka och förändra från ett annat perspektiv. Jag har fortfarande samma fokus i mitt arbete – att vara med och bidra till en ännu bättre skola för ALLA elever. Jag har lärt mig och lär mig väldigt mycket varje dag i min nya roll. Jag skulle faktiskt önska att vi hade ett ännu mer rörligt system mellan just förvaltning och våra förskolor och skolor, då jag tror större insikt i våra respektive utmaningar skulle kunna bidra till ett ännu mer utvecklande och lärande klimat.

Jag kommer tyvärr inte att kunna delta på SETT och prisutdelningen i år, men jag vill redan nu skicka ut ett stort tack för alla fina ord och hejarop jag fått från alla möjliga håll: gamla elever, tidigare och nuvarande kollegor, det fantastiska utvidgade kollegiet och så klart vänner och familj.

Så, en stor kram till var och en av er som funnits med mig längs vägen, ni är alla en del av mig, nomineringen och det jobb jag gör! Hurra för oss!

/Janna

PS. Den här bloggen är inte lika aktiv längre då jag (när jag jobbar) delar med mig på Pedagog Östersund. Gå med i facebook-gruppen med samma namn så får du uppdateringar!

In desperate need of basic supplies – inequity in education is a tragedy!

Inequity in education is a tragedy. Please help my students get the basic supplies they are entitled to for the coming school year. Paper may not seem like a lot, but, for students who ask, ”Can I write on this,” when they want to annotate, paper makes a world of difference.

Så här skriver min vän och lärarkollega Ms. Sarah Richards i en ansökan om donationer/pengar för att kunna hjälpa elever att få grundläggande skolmaterial. Hon arbetar på en High School på Manhattan i New York och arbetade tidigare i South Bronx. Under alla år hon arbetat som lärare har hon använt egna pengar för att köpa grundläggande skolmaterial till de elever som inte har möjlighet att köpa det själv. Och nu talar vi alltså om GRUNDLÄGGANDE skolmaterial. Penna. Sudd. Skrivpapper. Det får eleverna inte i skolan av skolan. I USA. 2013.

När jag fick veta detta på ett besök i hennes skola trodde jag inte att det var sant. Hur kan det vara möjligt? Vad betyder det egentligen att utbildning är en rättighet? Vad ingår i den rättigheten?Hur kan vi ens låtsas att utbildning är likvärdig!?

Jag slås av samma frågor jag får när jag varit i Kambodja med TAB Sweden och arbetat med utbildning där. Hur mycket tar jag för givet i min dagliga verksamhet här i Sverige?

/Janna