Trevor Dolan Foundation på SETT2016

Ibland händer sånt där som man aldrig tror ska hända en själv. En generös kollega har valt att nominera just mig till Trevor Dolans stipendium (SETT16_trevordolanstort tack Mathias Larsson, @matlarosd på Twitter!) och jag kastas in i ett virrvarr av känslor: glädje, genans, ”inte ska väl jag”, tacksamhet och ödmjukhet. Och ovanpå detta visar det sig att juryn väljer ut mig till en av de tre finalisterna. Hur gick det till?!

Jag står tillsammans med förstelärare Johan Eriksson från Sollentuna och musiklärare Michael Andersson från Botkyrka och i deras sällskap känner jag mig oerhört ödmjuk. Jag har sådan stark respekt för läraryrket och för de lärare som år efter år stannar med eleverna i klassrummet att jag önskar att någon av dessa två får stipendiet när utdelningen går av stapeln.

Själv valde jag ju för ett antal år sedan att förflytta min kamp för en likvärdig skola från klassrummet till förvaltningsnivå. Först i Stockholm som lärarcoach och samordnare på Utbildningsförvaltningen där och de senaste åren som utvecklingsledare på Barn- och utbildningsförvaltningen här i Östersund, dit jag flyttade för nu snart tre år sedan (vad tiden går!!). För mig var det ett helt rätt beslut; att försöka påverka och förändra från ett annat perspektiv. Jag har fortfarande samma fokus i mitt arbete – att vara med och bidra till en ännu bättre skola för ALLA elever. Jag har lärt mig och lär mig väldigt mycket varje dag i min nya roll. Jag skulle faktiskt önska att vi hade ett ännu mer rörligt system mellan just förvaltning och våra förskolor och skolor, då jag tror större insikt i våra respektive utmaningar skulle kunna bidra till ett ännu mer utvecklande och lärande klimat.

Jag kommer tyvärr inte att kunna delta på SETT och prisutdelningen i år, men jag vill redan nu skicka ut ett stort tack för alla fina ord och hejarop jag fått från alla möjliga håll: gamla elever, tidigare och nuvarande kollegor, det fantastiska utvidgade kollegiet och så klart vänner och familj.

Så, en stor kram till var och en av er som funnits med mig längs vägen, ni är alla en del av mig, nomineringen och det jobb jag gör! Hurra för oss!

/Janna

PS. Den här bloggen är inte lika aktiv längre då jag (när jag jobbar) delar med mig på Pedagog Östersund. Gå med i facebook-gruppen med samma namn så får du uppdateringar!

Äntligen tillbaka på jobbet och på bloggen

Nu har bloggen stått tyst och stilla alldeles för länge. Men inte längre. Jag är tillbaka!

Ni som har följt mig i andra sociala medier har kanske snappat upp orsaken till bloggens stiltje, men en kort sammanfattning är att jag lyckades skada mitt knä i februari (den spännande berättelsen är att jag gjorde en ascool volt på snowboard i en icke-namngiven backe här i närheten; den sanna berättelsen är att jag sprang upp för trappan i mitt hus och kände att något gick sönder i knät). Efter mycket om och men och tillslut en operation i april, visade det sig att det var en broskbit som hade lossnat precis på belastningsytan och förutom att ta bort den fick man också göra en sk. microfrakturering. De borrar små hål in i skelettet för att skapa en blödning som i sig ska bidra till återskapandet av ett broskliknande material i knät. Minst ett års rehab och väldigt smärtsamt. Och till råga på allt väckte all felbelastning min buktande disk till liv igen, så lite diskbråck på det har ju gjort det här halvåret lagom skoj.

IMG_6156

Nu jobbar jag i alla fall halvtid och hoppas inom kort kunna gå upp på heltid igen.

Mitt första år i Östersunds kommun blev kanske inte riktigt som tänk. I alla fall inte sista halvåret. Men nu är jag laddad inför ett nytt läsår och att verkligen få tänka och jobba med skolutveckling igen.

Bild 2014-08-06 kl. 10.22

/Janna

Lucka 17

Måste verkligen göra reklam för något som har varit och är en så stor och viktig del av mitt liv – arbetet med Teacher Across Borders Sweden. En organisation där lärare lär lärare för att förbättra utbildning och utveckla undervisning runt om i världen. Vi har valt att arbeta i Kambodja och ni kan läsa mer på vår hemsida.

Nu inför jul har vi skapat en julkalender där vi varje dag presenterar någon av de lärare som deltagit i TAB Swedens arbete under åren. Det är lärare för olika delar av Sverige, från Kambodja och eventuellt dyker det upp någon från USA också.

Jag har åkt tre somrar till Kambodja och hållit workshop för och med kambodjanska lärare. De senaste två åren har jag dock valt att stanna hemma och arbeta med organisationen härifrån. Men när jag nu läser den underbara julkalendern växer längtan för varje dag. Jag vill tillbaka.

angkor02_resekoll

 

Vill du följa med?

/Janna

Ett stort tack till mitt nya hem!

Så här lite tårögd på Lucia vill jag passa på att tack mitt nya hem.

Jag vill tacka hela Östersunds kommun, Barn – och utbildningsförvaltningen och allra särskilt Utvecklingsgruppen!

I Utvecklingsgruppen finns (utan inbördes ordning):

  • Mathias Larsson (@matlarosd) som alltid får mig att skratta, tänka efter och fundera ett varv till. Han är otroligt duktig på att ge positiv återkoppling och minst lika duktig på att ställa frågor som får mig att inse att jag nog inte alls vet vad jag pratar om…
  • Mattias Olsson (@masoln) som är så sjukt strukturerad att jag ibland får skrämselhicka som utvecklingsledare! Han håller koll på allt jag borde hålla koll på. 🙂 Och är lugn, klok, samlad och resonerande. Oavsett vilka ”dumma frågor” jag kommit med under hösten så tar han sig tid och bara ställer upp. Och jo, han är jäkligt rolig han också!
  • Mikael Åsberg (@mickeasb) vars energi tycks outtömlig. Han har tvingats arbeta alldeles för mycket under hösten och ändå är skrattet nära, viljan till nya diskussioner hög och det betas av styrelsemöten med Friskis & Svettis så väl som med Skol IF. Och det är långt i från allt. Och jag fascineras i alla samtal med Micke över den stora lyhördhet och ödmjukhet han visar.
  • Mia Heribertsson (@syvisen) som är lika nya i gruppen som jag, men har verkat i kommunen länge. Mias engagemang och iver att utveckla förutsättningar för våra unga i koppling skola och omvärld är oerhört smittsamt. Det ordnas frukostmöten med företag och varenda tidning och radio har nog blivit uppringt av Mia vid det här laget. Jag önskar att jag fått ha Mia som studie- och yrkesvägledare när jag gick i grundskolan!
  • Birgitta Melin som verkligen är en stor förebild och inspirationskälla. ”Åh, så vill jag bli när jag blir stor!”, tänker jag ofta när jag pratar Birgitta eller ser henne in action. Att kunna vara så kompetent och samtidigt så ödmjuk och inlyssnande är något jag bara drömmer om!
  • Anna Åberg är nog någon av de starkaste personer jag mött. Både personligt och professionellt. Barnet i centrum, fokus på det som är viktigt, kultur och estetik är en mänskilig rättighet, rättvisa och likvärdighet. Även här ser jag många delar jag önskar kunna utveckla i mig själv framöver. Anna är kunnighet och engagemang inlindat i en snygg sjal! Hoppas på fler luncher och kloka samtal under våren.
  • Lotta Ljungren som kom till oss i mitten av hösten och har blivit en av oss direkt. Att kliva in i en befintlig grupp med sådan oräddhet, trygghet och självklarhet är det nog inte många som kan. Med både skratt, kompetens och jävlar anamma kan det inte bli fel. Vi hade inte klarat hösten utan Lotta!

Jag har svårt att förstå att jag redan varit här en hel termin och när jag tänker tillbaka på all förändring som vi faktiskt varit med och skapat under hösten, känner jag mig så spänd och förväntansfull över vårens arbete tillsammans!

Jag vill också skicka ett tack till alla medarbetare på Barn- och utbildningsförvaltningen som har tagit emot mig med öppna armar. Jag har sällan känt mig så glad att gå till jobbet varje dag som jag gör här!

IMG_5380

 

Och tillslut ett stort tack även till Rådhuskören och det fina luciatåget som bjöd oss på tårar, glädje och såg i vackra Rådhustrappen i morse!

/Janna