Teach Like a Champion, del 3 – Structuring and Delivering Your Lessons

Kapitel 3 i boken Teach Like a Champion handlar om att strukturera och genomföra dina lektioner och vilka tekniker du kan använda dig av i den processen.

Structuring and Delivering Your Lessons – att strukturera och genomföra dina lektioner

Grundtanke: Lektionen är en planerad process som under passets gång gradvis lämnar över mer och mer ansvar från lärare till elev. 

Doug Lemov beskriver de olika teknikerna som del i en naturlig progression under lektioner som han kallar för I/We/You – jag/vi/duNi som är bekanta med cirkelmodellen (här kan du se ett exempel på cirkelmodellen av Anna Kaya) känner igen en hel del här ifrån. Det innebär att läraren inleder med att modella och ge viktig information (jag) om vad eleverna ska lärare sig, så konkret och tydligt som möjligt. Nästa steg är att eleverna tillsammans med dig och med varandra under stöttande former mer och mer får träna på vissa moment (vi) för att tillslut få flera möjligheter att öva att göra arbete på egen hand, med olika mängd stöttning (du) beroende på behov. Det kan låta självklart, men alltför ofta släpps elever iväg för ”eget arbete” utan den tillräckliga stöttningen, med de redskap de behöver för att kunna gå vidare på egen hand.

Författaren har identifierat tre tekniker som stärker jag-delen:  The Hook, Name the Steps, Board =Paper och Circulate) , tre tekniker som stärker vi-delen: Break It Down, Ratio, Check for Understanding och slutligen tre tekniker för du-delen: At Bats, Exit Ticket och Take a Stand). 

I det här inlägget går jag igenom teknikerna för jag-delen.

12. The Hook – lockbetet (kroken) 

Grundtanke: ”Lockebetet” är ett kort moment som fångar elevernas engagemang och intresse för ämnet/materialet ni ska ta er an. Det är momentet som bäddar för att eleverna har en ingång och motivation till djupare inlärning. Det är kort, det leder vidare in i ämnet, det är energigivande och positivt. m

”Lockbetet” kan handla om en kort berättelse, en bild, en gåta, ett musikstycke – något som får eleverna att vakna till liv, väcker deras nyfikenhet och viljan att veta mer. Det kan vara tio sekunder eller fem minuter. Du kanske inte behöver ett ”lockbete” på varje lektion, det kan räcka med ett när du introducerar något nytt som ni sedan kan bygga några lektionspass på.

Några exempel på ”lockbeten” är:

  • En berättelse: Berätta en kort anekdot, händelse eller berättelse som leder rakt in i ämnen. En spännande ”mattesaga” kan till exempel leda till att eleverna blir presenterade med ett matematisk problem som lektionen sedan ska handla om.
  • En liknelse: Hjälp eleverna att se kopplingen till vardagslivet genom att måla upp en relevant liknelse där ämnet för lektionen finns med i en vardagssituation för dem.
  • Rekvisita: Underskatta inte användandet av rekvisita: en spåkula när ni jobbar med lässtrategin att förutsäga och låt eleverna gissa vad ni ska använda den till, en jacka som en karaktär i boken ni läser har på sig ”Vem tror ni har på sig den?”. Klä ut dig till en historisk karaktär och låt eleverna gissa från när och vad.
  • Media: En bild, ett kort filmklipp, ett musikstycke kan vara ett bra och förstärkande ”lockbete” om de planeras ordentligt så det inte stjäl fokus från ämnet, utan leder IN i ämnet.
  • Höj status: Beskriv något fantastiskt! Presentera en elevs arbete, berätta om ”den bästa författaren någonsin” eller om nyheten som fick dig att tappa andan och hela familjen att storgråta när ni såg den.
  • Ge en utmaning: ge eleverna en utmanande uppgift/gåta/problem som hänger ihop med ämnet och låt dem försöka lösa den. Om du inte kan komma på något rekommenderas teknik 24 Pepper som beskrivs i kapitel 4 (nästa inlägg).

13. Name the Steps – synliggör stegen

Grundtanke: För den som redan behärskar något, är det ibland svårt att förstå exakt vad det är som nybörjaren inte greppar än. När man redan ser helheten kan det vara svårt att se detaljerna som faktiskt utgör helheten. Men just denna förmåga är något som utmärker en duktig lärare; förmågan att kunna synliggöra de steg som krävs för att nå dit någon annan är på väg, att kunna synliggöra processen. steg

Att kunna göra detta kräver så ledes mer än av en lärare än att man själv behärskar det som ska utvecklas. Det är t.ex. inget som säger att Zlatan skulle bli en bra fotbollstränare bara för att han är en ”gud” på planen. Medan Pia Sundhage tycks vara någon som har både och. Det är en av skillnaderna mellan en matematiker och en matematiklärare.

  1. Identifiera stegen: första steget är att som lärare själv identifiera vilka steg just den här processen innehåller. Om eleverna ska utveckla förmågan att kommunicera genom att hålla ett tal, vilka olika delar behöver eleven stegvis gå igenom och behärska för att kunna genomföra ett slagfärdigt tal. Att synliggöra dessa för eleven i undervisningen blir en form av stöttning (scaffolding). Ofta handlar det om att skapa en stödstruktur som går att använda i för liknande utmaningar/lärprocesser i framtiden.
  2. Gör stegen minnesvärda: Ge varje steg ett namn, bädda in dem i en historia, låt första bokstaven i varje steg bilda ett ord, ge dem bilder kopplat till varje steg – allt för att främja att stegen blir lätta att komma ihåg. Prata om dem ofta, upprepa, upprepa, återkoppla och upprepa!
  3. Bygg upp stegen: Du kan också använda eleverna i processen att bygga upp stegen tillsammans. Låt eleverna få möta olika exempel av olika tal (exemplet ovan) och under nästa lektion kan ni tillsammans stegvis försöka bryta ner och synliggöra de gemensamma stegen som finns i processen att skapa ett tal.
  4. Hantera två parallella processer: Som lärare handlar det ofta om att leda eleverna genom två olika processer samtidigt. Det ena handlar att leda eleverna genom den process de är i just nu och om att kunna synliggöra dessa steg. Den andra är något av en metaprocess som handlar om att hjälpa eleverna att se hur dessa steg kan översättas till att bli något generaliserbart; något som kanske går att använda när de möter nya problem och utmaningar.

14.  Board = Paper – Tavla = anteckning

Grundtanke: Den här tekniken handlar om att eleverna lika mycket som att de behöver lära sig ett innehåll eller träna på en förmåga, också behöver träna på att vara studenter, dvs att vara lärande. Eleverna behöver träna på olika strategier för att minnas det som läraren går i genom, där en av dessa kan vara att skriva av det läraren skrivit på tavlan. Ju mer eleverna har tränat på detta, desto mer kan de få välja själva i vilken form och när de behöver göra något för att minnas. 

Den här tekniken har jag valt att översätta lite annorlunda på svenska, utifrån att jag faktiskt ser det som att vi har kommit steget längre nu (i Sverige eller på de åren som gått sedan boken skrevs?) i bemärkelsen att vi i dagens skola inte alltid använder just papper för att föra anteckningar. Många elever skriver idag anteckningar/gör tankekartor i en dator eller på en lärplatta. En del fotograferar lärarens anteckningar. En del jobbar med bilder och olika program/appar för det.

Det viktigaste är väl trots allt att komma ihåg grundtanken med tekniken – att eleverna behöver träna på strategier för att lära och att minnas, gärna prova olika sätt och att få reflektera över dessa tillsammans.

15. Circulate – cirkulera

Grundtanke: En viktig dela av jag-delen som Doug Lemov beskriver är att läraren tar kommandot över lektionen och klassrummet. En teknik för att göra just detta är att rent fysiskt röra sig runt i klassrummet, att cirkulera. Detta signalerar till eleverna att du äger hela rummet, inte bara det som pågår längst framme vid tavlan. Men det är inte bara den fysiska närvaron i olika delar av rummet utan vad du gör av den. 

  1. Break the plane: Doug Lemov beskriver klassrummet som ett flygplan, där fören är tavlan och vingarna går ut och delar av den delen av klassrummet där läraren oftast befinner sig och den delen där eleverna är placerade. En del lärare stannar en hel lektion i sin del av planet, men Lemov menar att gemensam för de skickliga lärare han observerat är att de redan tidigt under lektionen (helst inom de första 5 minuterna) rör sig förbi vingarna, ut i alla delar av flygplanet, dvs they break the plane. Det visar bl.a. att du som lärare alltid rör dig i ditt klassrum som en del av lektionen, inte bara för att korrigera någon elev som stör eller någon som tappat fokus.
  2. Ha full tillgång till hela rummet: Rummet måste vara möblerat så att du ha fri rörelsemöjlighet och tillgång till alla delar av rummet och framför allt alla elever. Du måste kunna röra dig till och från elever utan att behöva avbryta undervisningen. Eleverna läser snabbt av om det finns ett ”lärar-fritt”-utrymme.
  3. Involvera dig medan du cirkulerar: Rör dig inte passivt runt i klassrummet utan använd möjligheten att involvera dig med eleverna på olika sätt. Det kan handla om en hand på axeln, en kort positiv återkoppling om vad du ser i anteckningarna etc. Små gester och aktiviteter som gör att eleverna känner att ser, hör och är involverade i det som pågår.
  4. Rör dig systematiskt: Ha en tanke med hur du rör dig utan att för den delen implicit peka ut vissa elever. Om du medvetet går till Anna varje gång du ber alla elever att titta och lyssna på dig, kommer Anna ganska snart känna sig provocerad och utpekad istället för stöttad. Systematik betyder heller inte förutsägbart. Gå inte samma runda varje gång.
  5. Välj din position: Var medveten om hur du ser klassen medan du rör dig runt. Försök röra dig så att du hela tiden ser så mycket av klassrummet och intreraktionen som möjligt. Vad händer om du ställer dig längst ner i klassrummet under en diskussion, ser du andra saker då?

I nästa inlägg fortsätter jag berätta om teknikerna som stärker vi- och du-delen av lektionen!

/Janna

 

 

 

 

 

Growth mindset i våra skolor

Aldrig har väl skola, lärare och undervisning varit så mycket i fokus som nu. I sociala medier är debatten glödhet. Det pratas oerhört mycket om betyg och bedömning, som om det vore skolans huvuduppdrag. Samtidigt presenteras larmrapporter om att barn och elever är väldigt stressade över och under sin skolgång (t.ex. Rädda barnen 2014).

Hur kommer vi bort från den här stressen? Vad gör det med våra barn att deras kunskaper och förmågor blir betygsatta och bedömda? Hur kan vi får våra barn att se sig själva som växande och lärande människor, trots att de blir jämförda med varandra? Går det?

Jag har under de senaste åren tagit del av Carol Dwecks forskning kring olika mindsets. Det här är något jag tycker behöver diskuteras i varje förskola och skola i hela Sverige. Vilken typ av mindset står jag för som lärare/barnskötare/rektor? Vilket mindset främjar vi på vår förskola/skola genom sättet vi arbetar och pratar med våra barn?

Ett mindset skulle kunna översättas till förhållningssätt, tankesätt eller synsätt. Carol Dweck pratar om två olika sorters mindset: fixed mindset och growth mindset. Dessa två olika förhållningssätt innebär olika sätt att se på intelligens, på talang, på lärande och på hur man tar sig an utmaningar och problem.

Fixed mindset innebär att man ser intelligens som något fast, ramen för hur mycket man kan utvecklas är låst. Growth mindset innebär att man ser på intelligens som något rörligt (växande); genom träning och arbete kan man utveckla förmågor och bli bättre.

mindset_dweck

Carol Dweck beskriver skillnaden såhär:

In a fixed mindset, people believe their basic qualities, like their intelligence or talent, are simply fixed traits. They spend their time documenting their intelligence or talent instead of developing them. They also believe that talent alone creates success—without effort. They’re wrong.

In a growth mindset, people believe that their most basic abilities can be developed through dedication and hard work—brains and talent are just the starting point. This view creates a love of learning and a resilience that is essential for great accomplishment. Virtually all great people have had these qualities.

Källa: http://mindsetonline.com/whatisit/about/

Carol Dwecks forskning visar att det är den återkoppling barn får som styr vilket typ av mindset de utvecklar. Det gäller så väl hemma som i skolan. Får barn återkoppling i form av personlig beröm som Vad duktig du är!, Du är så smart! så skapar och befäster det en fixed mindset. Det gör i sin tur att barn vid utmaningar inte vågar göra fel, ta risker och därigenom missar möjligheter till lärande.

Om barn istället får återkoppling som fokuserar på och synliggör hur hårt de har jobbat, vilken ansträngning de gjort och vilket resultat ansträngning gett, så tycks barnen utveckla en growth mindset. Barnen upplever då att intelligens är något man kan utveckla genom träning och att lärande sker genom hårt arbete: att göra misstag är viktigt och självklart – det är då lärande sker.

Carol Dweck menar också att då vi nu har förstått kopplingen mellan hur dessa mindsets ser hur, hur de skapas och vad de får för konsekvenser, så har vi också makten att förändra detta. Det är aldrig försent att börja bidra till ett growth mindset hos våra barn.

I sin forskning har hon därför följt grupper av elever där man börjat undervisa om mindset och vad det innebär. Det handlar helt enkelt om att i första hand uppmärksamma eleverna på att olika mindset finns och vad de står för, i andra hand hur de själva och tillsammans kan påverka och förändra sitt eget mindset. I studierna ser man positiva resultat kopplat till motivation, måluppfyllelse och

I den första filmen ger Carol Dweck en kort bakgrundsbild till de olika mindset:en, vad de innebär för barns förhållningssätt till misslyckanden och utmaningar samt vilka resultat de sett i sin forskning på skolor där man försökt utveckla ett growth mindset.

Filmen nedan ger en längre och mer djupgående insikt i hur man kan undervisa om growth mindset i skolan:

Så, hur jobbar ni med detta på era förskolor och skolor? Hur skulle vi kunna göra?

Tillägg: I april 2015 släpps Carol Dweck bok på svenska, Mindset: du blir vad du tänker. Kolla här!

/Janna

Teach Like a Champion, del 2 – Planning That Ensures Academic Achievement

Det här inlägget handlar om Kapitel 2 i boken Teach Like a Champion. Om du har missat introduktionen och kapitel 1, klickar du på respektive ord. Kapitlen behöver inte läsas i ordning.

När ni läser den här delen får ni ha i åtanke att boken är skriven utifrån den amerikanska motsvarighet till läroplanen och kursplanerna. Jag var först tveksam till om det skulle gå att överföra, men på det stora hela tycker jag ändå att det fungerar bra.

Ni som är insatta i Dylan Wiliam och formativ undervisning kommer att känna igen en hel del!

Planning that Ensures Academic Achievement – Att planera för att försäkra att dina elever lyckas akademiskt

Kapitel 2 handlar om hur du som lärare ska planera och förarbeta för att försäkra dig om att dina elever ska lyckas. Det handlar alltså om tekniker som du ska utföra INNAN du kliver in i klassrummet, men de är minst lika avgörande för hur lektionen blir och dina elever klarar sig.

6. Begin with the end – börja med slutet

Grundtanke: Börja din planering med att besluta vad dina elever ska kunna/veta/behärska i slutet av en period. Utifrån det planerar du får lektionsmål, hur du ska se att de lärt sig rätt saker och vilka aktiviteter som ska leda dit. 256px-Little_Gray_Mouse_-_The_End_(67) (1)

Alldeles för ofta börjar en lärares planering i frågan ”vad ska jag göra i morgon?”. Det är att börja i fel ände. ”Vad ska mina elever kunna och behärska i slutet av den här perioden?” är i stället en bättre fråga att starta din planering med. Hur lång perioden är beror självklart på vad ditt mål för eleverna är.

När du satt ett periodmål är nästa steg att bryta mer det i lektionsmålsättningar som tillsammans leder fram till periodmålet. Den ena lektionsmålsättningen bygger naturligtvis på den andra, varför det blir oehört viktigt för dig att ha koll på om dina elever nått till just den lektionens målsättning. Annars kan du inte gå vidare till nästa. Nästa steg i planeringen är att besluta HUR du ska kunna se och veta om dina elever nått lektionens målsättning, dvs planera hur du ska bedöma detta så att du kan anpassa din fortsatta undervisning efter vad du ser hos dina elever. När du planerat detta kan du börja fundera över vilka aktiviteter du och dina elever ska genomföra för att kunna nå lektionens målsättning.

Så här ser det alltså ut:

  1. Börja med periodplanering för att gå vidare till lektionsplanering
  2. Formulera en fungerande målsättning för lektionen (se teknik 7 för hur du gör det!)
  3. Besluta hur du vill följa upp hur effektiv din undervisning har varit för att eleverna ska nå målet
  4. Besluta vilka aktiviteter du och eleverna ska genomföra för att nå målsättningen

7. 4 Ms – de fyra kriterierna för ett bra lektionsmål

Grundtanke: en bra målsättning för en lektion ska vara hanterbar (manageable), mätbar (measurable), gjord först (made first), och det eleverna behöver mest (most important)

Det är inte helt lätt att formulera lektionsmålsättning. Det är lätt att istället beskriva en aktivitet, tex. eleverna ska ha läst kap 1 i … eller att det är för stort för att nå inom den givna tidsramen. Tidigare har jag arbetat med sk SMARTA mål (S=specifikt M=mätbart A=attraktivt R=realistiskt T=tidsbegränsat A=angeläget) och jag tycker det sammanfaller väl. Här använder de engelska ord som börjar på M. I översättning blir det inte lika bra och lätt för minnet så ni kan ju välja hur ni vill göra!

  1. Manageable – hanterbart, realistiskt: målsättningen för lektionen måste vara både anpassat till hur lång lektionen är (tidsbundet) men också att det är realistiskt för eleverna att nå det utifrån deras nuläge. Här kommer vi tillbaka till hur viktigt det är att du vet vad elever kan sedan tidigare och var de har sin utgångspunkt. Lärde de sig det de skulle förra lektionen? Om det är första lektionen, vet jag vad de kan sedan tidigare?
  2. Measurable – mätbart: ett mätbart mål är formulerat så att både du och eleverna kan kolla av hur det har gått i slutet av lektionen/momentet. Då behöver du också fundera igenom HUR du ska kolla av det, t. ex. genom att använda sk exit tickets (som är teknik 20 i boken och kommer i kapitel 3 om hur du strukturerar och utför dina lektioner).
  3. Made first – det första du gör: lektionsmålsättningen ska alltid sättas och formuleras INNAN du väljer vilka aktiviteter du och eleverna ska genomföra under lektionen. Det är lektionsmålet som styr valet av aktiviteter, inte tvärtom.
  4. Most important – det viktigaste, angeläget: målsättningen måste också vara viktigt och angeläget för att dina elever ska lyckas akademiskt. Vad är mest relevant för dina elever att lära sig just nu för att de ska lyckas på lång sikt?

8. Post it – synliggör det

Grundtanke: När smålsättningen för lektionen är klart, synliggör det i klassrummet 

Sätt upp eller synliggör målsättningen för lektionen på valfritt sätt i klassrummet så att eleverna, besökare och du kan se det tydligt. Helst på samma plats varje dag. Se också till att levandegöra den genom att rikta deras uppmärksamhet dit, låta dem diskutera, utvärdera etc.

9. Shortest past – den kortaste vägen

Grundtanke: det finns alltid många olika vägar till ett mål. Välj den kortaste och mest effektiva vägen för just dina elever. 

Ibland är det svårt att veta vilka aktiviteter man ska välja för att eleverna ska uppnå lektionsmålsättningen, det finns ofta många vägar. Ska man välja det roligaste? Är variation viktigt? Det viktigaste är att du gör en analys utifrån din elevgrupp och försöker avgöra hur just den gruppen elever (och individerna i gruppen självklart) kan ta sig till målet på bästa sätt.

10. Double plan – dubbla planer

Grundtanke: det är lika viktigt att planera vad ELEVERNA ska göra under lektionen som det är att planera vad du som LÄRARE ska göra och säga under lektionen.

När du planerar din lektion måste ta aktivt tänka i två banor – den ena gäller dig: vad du som lärare ska säga och göra, den andra gäller dina elever: vad ska de göra i olika moment av lektionen. Att försöka se lektionen ur dina elevers perspektiv är avgörande. Du kan använda vad författaren kallar en T-chart (ett T-diagram – se bild), IMG_7744
där den ena spalten innehåller vad du som lärare gör och den andra vad eleverna gör samtidigt. Detta gör det också lättare för dig att kommunicera till eleverna vad de förväntas gör under olika
moment av lektionen. Det blir också synligt för dig hur du aktiverar dina elever. Är det rätt aktiviteter för att nå lektionsmålsättningen? Sitter de bara tysta och antecknar? Det lyfter också upp vad DU gör när eleverna har en egen aktivitet (i grupp, par eller enskilt). Ska du gå runt till olika? Fokuserar du på en särskild grupp/elev? Går du runt och ställer stödjande frågor, vilka i sådana fall?

11. Draw the map – rita kartan

Grundtanke: det är viktigt att planera för den fysiska miljön som ska hjälpa dina elever att nå målsättningen för lektionen. 

Fundera över hur lärmiljön i ditt klassrum ska se ut för att främja att eleverna ska lyckas med målsättningen för lektionen. Hur ska de sitta? Vart ska deras fokus riktas under olika moment? Främjar möbleringen just det vi ska göra och lära oss idag? Ska vi flytta under lektionen? Hur ser väggarna ut i klassrummet? Vad sitter uppe? Främjar det dagens lärmål? Kan jag ta bort något? Lägga till?

ClassroomMoveableFurnitureITESMCCM_02

 

 

 

 

 

Reflektionsfrågor:

  1. Välj ett stort/komplicerat kunskapskrav i ämnet du/ni undervisar i. Fundera över hur många delmålsättningar du kan bryta ner det till, hur många mindre moment behöver man ta sig igenom innan man klarar kunskapskravet. Försök sedan formulera dessa enligt teknik 7 ovan, så att de naturligt leder fram till det fullständiga kunskapskravet.
  2. Tänk på en lektions du nyligen genomförda och lista vad dina ELEVER fick göra under lektionen. Börja varje mening med ett verb, t.ex. skrev… samtalade om… Fundera över om detta var rätt aktiviteter för vad du ville att du skulle lära sig under lektionen. Fråga gärna även eleverna om vad de faktiskt gjorde! Och om de tyckte det hjälpte dem.
  3. Fundera över den fysiska miljön i ditt klassrum. Hjälper den lärande? Hur kan den vara annorlunda?

 

Lycka till! Och dela gärna med er av vad ni tänker och kommer fram till.

Snart kommer kapitel 3 som handlar om Structuring and Delivering Your Lessons!

/Janna

 

Teach Like a Champion, del 1 – Setting High Academic Expectations

Det här inlägget kommer att beröra den första kapitlet av boken Teach like a champion av Doug Lemov. Om du har missat min introduktion till boken kan du läsa den här.

Det här är alltså min egen korta sammanfattning av vad boken tar upp för strategier. Det är jag som har översatt från bokens originalspråk engelska och som vi vet innebär översättning också tolkning. Ha med er det när ni läser. Det här är min version av en del av innehållet i boken.

Setting High Academic Ecpectations – Att ha höga akademiska förväntningar på elever

Rubriken för den här delen av boken är alltså Setting High Academic Excpectations och diskuterar fem tekniker för hur du som lärare genom din undervisning har höga
220px-Publicité_pour_Great_Expectations_dans_All_the_Year_Roundakademiska förväntningar på dina elever. Det är inte bara Doug Lemov i sina observationer av skickliga lärare som har märkt att höga förväntningar är avgörande för hur elever lyckas. Det han går djupare i är HUR vi gör det. Hur visar skickliga lärare för sina elever att de har höga förväntningar på dem – vilka tekniker använder de?

De tekniker författaren går igenom är:

  1. No opt put
  2. Right is right
  3. Stretch it
  4. Format matters
  5. Without apology

1. No Opt Out – fritt översatt: att inte välja bort/att inte hoppa av (Kanske skulle vi kalla det Alla deltar?

Grundtanke: Om en elev inte kan svaret på en fråga ska momentet avslutas med att just den eleven får svara rätt på den frågan så många gånger som möjligt. 

Den här tekniken handlar om att läraren visar tydligt att det inte är tillåtet att inte försöka. Att nöja sig med att muttra ”jag vet inte” eller bara skaka på huvudet i andan att inte vilja delta är inte tillåtet . Men elever som verkligen inte kan då? Det finns självklart alternativ för det också. Detta är en del av tekniken från lärarens sida. Läraren tränar eleverna i vad de kan göra om de inte kan. Men det ”lätta vägen” – att inte ens försöka, är inte tillåtet.

Exempel: Läraren har gått igenom ett nytt moment i matematik på tavlan och ställer en fråga för att kolla av att alla är med. Hen ger frågan till Ari som inte räcker upp handen. Ari tittar ner i bordet och rycker på axlarna. Läraren vänder sig då till en annan elev med SAMMA FRÅGA. Om den eleven kan svaret, går läraren direkt tillbaka till Ari med SAMMA FRÅGA, vilken han nu kan svaret till, får säga högt och därmed känna att han nu lyckas.

No opt out kan också användas i sammanhang där elever försöker svara, men inte har kommit hela vägen.

I boken utvecklar författaren resonemanget kring tekniken och ger fler exempel på hur lärare använder och utvecklar den i klassrummet. Men huvudtanken är att som lärare visa för eleverna att du förväntar dig att de tar ansvar för sitt lärande och att det ALLTID är ok att gissa, prova, säga fel för det är så man lär sig. Tillsammans kommer vi fram till det rätta svaret. Och att det inte bara är tillåtet att använda varandra för att komma framåt – det är förväntat!

2. Right is right – Rätt är rätt

Grundtanke: Visa att du förväntar dig en viss nivå av korrekthet (eng: standard of correctness) i ditt klassrum

Den här tekniken handlar om att hålla en viss nivå av korrekthet i klassrummet och att på så sätt visa att det är vad du förväntar dig av dina elever. Om svaret på en fråga inte är helt rätt så ska man som lärare inte säga: ”bra (att du försökte)” som om det vore rätt utan istället fortsätta leda eleven mot det rätta svaret.

Detta gäller naturligtvis frågor där det finns rätt och fel svar.

Det kan också handla om mer öppna frågor där läraren tycker att eleven inte kommit hela vägen i sitt resonemang. Läraren kan då bekräfta att eleven har kommit en bit på väg och ställa en följdfråga/städjande fråga för att leda resonemanget vidare.

Tekniken innebär att:

  • läraren har tålamod tills eleven kommit till tillräckligt bra/korrekt nivå av svar: du kan och bör absolut berömma ansträngning och försök, men blanda inte ihop det med att berömma innehållet i svaret.
  • läraren håller fokus på frågan: inte låta elever svara på andra frågor, starta en nya diskussion från en association etc.
  • läraren har kontroll över att svar ges i rätt tid: ibland vill visa elever visa att de ligger ”före”, att de redan innan läraren ställt frågan (klart) och det kan signalera att du som lärare inte har en plan för processen.
  • Använd rätt vokabulär: träna eleverna i att använda korrekt, ämnesspecifikt vokabulär – det är också en del av innehållet.

3. Stretch it – fritt översatt: tänj ut det!

yoga-297527_640Grundtanke: lärandeprocessen slutar inte vid ett rätt svar och den här tekniken går ut på att belöna rätt svar med
följdfrågor som tänjer och utmanar elevens kunnande och testar trovärdigheten.

Vinsten med denna teknik är dels att du som lärare kan kolla upp att eleven verkligen har förstått på djupet och även att du visar att lärandet fortsätter – du synliggör nästa steg, nästa nivå.

Denna teknik möjliggör individualisering i klassrummet; en av av våra mest utmanande uppgifter som lärare. Genom att skräddarsy följdfrågor till varje elev kan du som lärare möta varje elev där den är och leda hen vidare från just sin utgångspunkt.

Exempel:

  • Fråga hur eller varför: utforska om eleven kan förklara hur hen vet detta, varför hen svarar så.
  • Fråga om ett annat sätt att svara/en annan lösning: ofta finns det flera sätt att nå ett svar eller flera lösningar på en uppgift. Utmana eleven att testa på ett nytt sätt.question-63916_640
  • Fråga efter ett mer specifikt ord/begrepp för vad elever beskriver: stötta eleven att utveckla ett ämnesspecifikt språk.
  • Fråga efter bevis: be eleven ge exempel som backar upp hens påstående eller tes.
  • Ställ frågor som får eleven att använda andra förmågor och/eller tidigare kunskaper
  • Be eleven använda kunskapen/förmågan i ett nytt sammanhang

4. Format matters – fritt översatt: formen spelar roll

Grundtanke: Formen för hur eleverna kommunicerar vad de har lärt sig och även medan de lär sig, spelar roll. Det är inte bara innehållet i vad de säger som är viktigt. Det finns regler för och förväntningar på hur man skriver olika typer av texter och även hur man uttrycker sig muntligt i olika typer av sammanhang. Eleverna måste få ett språk för att lyckas!

Tekniken innebär att:

  • Läraren arbetar med grammatiskt format: tala om formellt och informellt språk. Medvetande gör eleverna om när man kan/bör använda vad och korrigera om de avviker genom att identifera vad de säger som avviker och visa hur man istället bör säga/skriva.
  • Använda fullständiga meningar: sträva efter att ge eleverna maximalt med möjligheter att träna på att skapa fullständiga meningar, t.ex. genom att ge dem inledningen på meningen eller genom påminna dem i frågan – ”Vem kan med en fullständig mening svara på…?”
  • När man talar ska man höras och lyssnas på: vänj eleverna vid att det som sägs i klassrummet är viktigt nog för alla att höra. Det handlar alltså både om att eleverna måste träna på att tala högt och tydligt samt att klasskamraterna ska veta att man lyssnar till den som talar. I boken används ordet ”voice” (röst) för att signalera att den som talar inte hörs. Författaren påpekar att man helst vill undvika långa utläggningar om varför det är viktigt att tala högre eller varför det är viktigt att vara tyst och lyssna när någon annan talar, då detta stjäl fokus från själva uppgiften. När eleverna lärt sig vad ”voice” betyder, räcker det med det korta ordet.
  • Ge fullständig information: det är viktigt att eleverna svarar med all tillgänglig information. I matematik är det t.ex. viktigt att inte bara svara ”12” utan att svara ”12 kg”.

5. Without apology – fritt översatt: Inga ursäkter

Grundtanke: Ibland, utan att vara medvetna om det, ber lärare om ursäkt för sin undervisning och ibland även för elever. Det är inte att ha höga förväntningar. 

Tekniken innebär:

plate-229731_640

  • Be inte om ursäkt för innehåll eller form: säg aldrig ”jag vet att du kanske tycker det här är tråkigt, men vi måste göra det ändå..”. Din uppgift som lärare är att presentera och forma innehåll så att eleverna VILL lära sig mer, vill ta sig an uppgiften. Din uppgift är också att välja metoder du vet gagnar dina elevers lärandeprocess och stå upp för dessa. Om du börjar be om ursäkt för innehåll eller form är det bara en tidsfråga innan eleverna också ser det som ointressant och oviktigt.
  • Skyll det inte på någon annan: ”Vi måste göra den här uppgiften för den kommer på testet”, ”rektorn har beslutat att vi måste göra detta”. Dessa påstående är också de ett sätt att signalera till eleverna att det vi ska göra nu inte är något du står bakom eller tror är viktigt för att de ska lyckas akademiskt.
  • Gör innehållet tillgängligt och attraktivt: väck intresse, väv in elevernas erfarenheter och intressen, visa hur spännande du tycker att det är samtidigt som du är sann mot grundinnehållet och grundtanken.
  • Be inte om ursäkt för dina elever: välj inte bort innehåll eller metoder för att du tror att dina elever inte klarar av det eller är intresserade av det. Det är här stöttning (scaffolding) kommer in i bilden – visa eleverna att du tror på att de ska klara sig i genom utmaningar du ge dem och att du också ger dem verktyg (stöttning) att göra det. Jag har t.ex. arbetat med en NO-lärare som vägrade låta eleverna göra praktiska experiment då hen menade att de inte klarade av det. Det visade sig att med rätt stöttning klarade eleverna av det galant och de nådde således mycket längre än vad den här läraren trodde att de kunde.

 

Frågor att reflektera kring från boken, ensam eller tillsammans med kollegor:

  1. Nu har du/ni fått ta del av fem olika tekniker. Vilken av dessa känns mest naturlig för dig att använda i din undervisning? Vilken känns svårast och vad är det som gör den svår?
  2. Det finns olika anledningar till varför en elev inte vill svara på en fråga (no opt out), t.ex.: eleven trotsar dig, eleven vill inte sticka ut, eleven vet verkligen inte svaret, eleven hörde inte frågan, eleven förstod inte frågan. Hur många fler anledningar kan du/ni komma på? Behöver du anpassa hur du använder tekniken No opt out beroende på anledning och i sådana fall hur?
  3. En nyckel till att kunna bemöta nästan rätt-svar är att ha en lista av fraser/frågor som man kan ta till. T.ex.: ”Vi är nästan där. Kan du hitta den del som saknas?”, ”Kan du utveckla ditt svar lite mer?”. Försök skapa en lista med fler tänkbara fraser och följdfrågor.

Det finns ytterligare tre frågor i boken. Kanske kan du komma på ännu fler ni kan diskutera i kollegiet?

Vad tänker du när du läser om de här teknikerna? För- och nackdelar? Går de att översätta till svenska sammanhang?

/Janna