Growth mindset i våra skolor

Aldrig har väl skola, lärare och undervisning varit så mycket i fokus som nu. I sociala medier är debatten glödhet. Det pratas oerhört mycket om betyg och bedömning, som om det vore skolans huvuduppdrag. Samtidigt presenteras larmrapporter om att barn och elever är väldigt stressade över och under sin skolgång (t.ex. Rädda barnen 2014).

Hur kommer vi bort från den här stressen? Vad gör det med våra barn att deras kunskaper och förmågor blir betygsatta och bedömda? Hur kan vi får våra barn att se sig själva som växande och lärande människor, trots att de blir jämförda med varandra? Går det?

Jag har under de senaste åren tagit del av Carol Dwecks forskning kring olika mindsets. Det här är något jag tycker behöver diskuteras i varje förskola och skola i hela Sverige. Vilken typ av mindset står jag för som lärare/barnskötare/rektor? Vilket mindset främjar vi på vår förskola/skola genom sättet vi arbetar och pratar med våra barn?

Ett mindset skulle kunna översättas till förhållningssätt, tankesätt eller synsätt. Carol Dweck pratar om två olika sorters mindset: fixed mindset och growth mindset. Dessa två olika förhållningssätt innebär olika sätt att se på intelligens, på talang, på lärande och på hur man tar sig an utmaningar och problem.

Fixed mindset innebär att man ser intelligens som något fast, ramen för hur mycket man kan utvecklas är låst. Growth mindset innebär att man ser på intelligens som något rörligt (växande); genom träning och arbete kan man utveckla förmågor och bli bättre.

mindset_dweck

Carol Dweck beskriver skillnaden såhär:

In a fixed mindset, people believe their basic qualities, like their intelligence or talent, are simply fixed traits. They spend their time documenting their intelligence or talent instead of developing them. They also believe that talent alone creates success—without effort. They’re wrong.

In a growth mindset, people believe that their most basic abilities can be developed through dedication and hard work—brains and talent are just the starting point. This view creates a love of learning and a resilience that is essential for great accomplishment. Virtually all great people have had these qualities.

Källa: http://mindsetonline.com/whatisit/about/

Carol Dwecks forskning visar att det är den återkoppling barn får som styr vilket typ av mindset de utvecklar. Det gäller så väl hemma som i skolan. Får barn återkoppling i form av personlig beröm som Vad duktig du är!, Du är så smart! så skapar och befäster det en fixed mindset. Det gör i sin tur att barn vid utmaningar inte vågar göra fel, ta risker och därigenom missar möjligheter till lärande.

Om barn istället får återkoppling som fokuserar på och synliggör hur hårt de har jobbat, vilken ansträngning de gjort och vilket resultat ansträngning gett, så tycks barnen utveckla en growth mindset. Barnen upplever då att intelligens är något man kan utveckla genom träning och att lärande sker genom hårt arbete: att göra misstag är viktigt och självklart – det är då lärande sker.

Carol Dweck menar också att då vi nu har förstått kopplingen mellan hur dessa mindsets ser hur, hur de skapas och vad de får för konsekvenser, så har vi också makten att förändra detta. Det är aldrig försent att börja bidra till ett growth mindset hos våra barn.

I sin forskning har hon därför följt grupper av elever där man börjat undervisa om mindset och vad det innebär. Det handlar helt enkelt om att i första hand uppmärksamma eleverna på att olika mindset finns och vad de står för, i andra hand hur de själva och tillsammans kan påverka och förändra sitt eget mindset. I studierna ser man positiva resultat kopplat till motivation, måluppfyllelse och

I den första filmen ger Carol Dweck en kort bakgrundsbild till de olika mindset:en, vad de innebär för barns förhållningssätt till misslyckanden och utmaningar samt vilka resultat de sett i sin forskning på skolor där man försökt utveckla ett growth mindset.

Filmen nedan ger en längre och mer djupgående insikt i hur man kan undervisa om growth mindset i skolan:

Så, hur jobbar ni med detta på era förskolor och skolor? Hur skulle vi kunna göra?

Tillägg: I april 2015 släpps Carol Dweck bok på svenska, Mindset: du blir vad du tänker. Kolla här!

/Janna

Arbete med nyanlända

Ni som har följt mig vet att jag har en lång bakgrund av arbete med nyanlända och flerspråkiga elever, framför allt efter mina nio år på Bredbyskolan i Rinkeby. Där var vi alla språklärare (oavsatt ämneskompetens i grunden) för att våra elever behövde det för sin utveckling.

I min nuvarande stad Östersund har andelen flerspråkig barn och invånare ökad stadigt de senaste åren. Mottagandet av nyanlända och hur vi arbeter med och för flerspråkiga elever i förskolor och skolor är enormt viktigt framtids- och likvärdighetsfråga.

Det var med stort intresse och nyfikenhet jag tittade på Monica Axelssons föresläsning från Uppsala Universitet (som @anna_kaya) delat på NCS hemsida (Nationellt centrum för svenska som andraspråk).

I föreläsningen berättar Monica Axelsson, professor i tvåspråkighet vid Institutionen för språkdidaktik, om den studie hon genomfört tillsammans med Jenny Nilsson kring kommuners olika organisationer kring nyanlända och vilka för- och nackdelar de olika organisationssätten tycks innebära för elevernas lärande och utveckling.

De har tittat på skolor i stora kommuner (t.ex. Stockholm, Malmö), medelstora (ca 130000 inv) och små kommuner (26 000 inv) och i alla dessa fall handlar det om olika typer av organisering av förberedelseklass. Monica berättar också om  och jämför med Jenny Uddlings studie kring nyanländas lärande i en kommun som använder sig av sk direktintegrering.

De har valt att fokusera på nyanlända på högstadiet då det är här de största svårigheterna lyfts fram i andra studier.

I studien tittar man på tre perspektiv av arbetet med nyanländas lärande:

  1. språkutveckling
  2. kunskaputveckling
  3. social inkludering

All tre delarna är viktiga för att vi ska kunna prata om lärande, integrering och delaktighet.

Det som är tydligt att att varken förberedelseklasser eller direktintegrering lyckas uppfylla alla dessa tre delar. Inte heller använder sig någon av organisationsformerna av alla de resurser som Monica lyfter för arbete med nyanlända:

  1. Svenska som andraspråk
  2. Studiehandledning
  3. Modersmålsundervisning
  4. Ämnessvenska
  5. Kamrater
  6. Ämnesundervisning i reguljär klass

Ett argument som lyfts FÖR direktintegrering är ofta att det skulle vara lättare att bi socialt inkluderad och få tillgång till ämnesundervisning av ämneslärare (få kamrater, inte känna sig utanför, blir en del av ”riktiga skolan” etc.) Vad de ser i verkligheten stämmer dock inte med det. De nyanlända eleverna som direktintegreras kan sällan tillräckligt med vardagssvenska för att kunna socialisera med svenskspråkig elever. De kan heller inte tillräckligt med svenska för att kunna tillgodogöra sig den ämnesundervisning de får av ämneslärarna. Detta då ämneslärarna väldigt sällan undervisar explicit kring språket i sitt ämne.

Fördelar med förberedelseklass är att eleverna får adekvat undervisning i svenska som andraspråk (av utbildade pedagoger), de får studiehandlending och modersmålsundervisning och de får mycket interaktion med både lärare och andra elever – vilket bidrar till både språk- och kunskaputveckling. Just det här med interaktionen (och följaktligen språk- och kunskaputvecklingen) som avstannar när elever flyttar till reguljär klass.

Det tycks finnas både för- och nackdelar med typerna av organisation och Monica trycker på att vi måste bli bättre på att röra oss däremellan. Hur kan vi ta vara på fördelarna i förberedelseklass OCH fördelarna med direktintegrering? Och hur kan vi arbeta vidare med de brister studierna lyfter?

En avslutande fråga som diskuteras är om det överhuvudtaget går att möta alla tre perspektiven samtidigt; språkligt, kunskaper och socialt? Måste vi kompromissa med något?

Det är många tankar och frågor jag tar med mig in i vårt utvecklingsarbete kring dessa frågor i vår kommun. Vi har många förbättringsområden men vi gör också mycket bra. Framför allt vet jag att det finns många duktiga, engagerade lärare inom dessa områden som garanterat vill vara med och skapa en positiv förändring.

/Janna

 

 

 

Helen Timperleys svar

Jag fick svar! I mitt tidigare inlägg Skolutveckling – vems behov styr fokus? berättade jag att jag mailat min fråga till Helen Timperley. Nu har hon alltså svarat mig.

Med Helen Timperleys godkännande delar jag här hennes svar så att vi kan fortsätta en eventuell diskussion utifrån det. Hon hälsar att hon ska ut och resa nu i flera veckor och därför inte kommer vara lika tillgänglig för ytterligare svar. Tänk att hon svarade!

It is a difficult question to answer in an e-mail. However, I will have a try.

The municipality should be setting directions for what is important with specific goals around these areas (as Ontario has done).

Each school needs to undertake an analysis of what is happening in their school in relation to these priorities and set overall school goals and directions.

Each group of teachers (e.g. science teachers) needs to analyse what is happening for students in their area (e.g. science) in relation to these goals and collect a range of data that might give some clues as to what is going on for their learners, that is, not only their achievement, but their engagement, their feelings of safety in their learning environments etc.

It does not work for each teacher to undertake their own needs analysis and inquiry independent of school goals because there isn’t sufficient resource to support them – it needs to be a collective effort.

I hope this makes sense.

 

När jag läste hennes svar så kände jag just: it makes sense!

Låt säga att huvudmannen genom sitt systematiska kvalitetsarbete har kommit fram till att bedömning för lärande är det kommunen ska fokusera på de kommande tre åren. Det betyder att rektor på skola A behöver göra ett egen analys och en egen undersökande cykel utifrån just bedömning för lärande. Rektorn ska alltså sätta övergripande mål och skapa riktning för just sin skola utifrån det övergripande området.

IMG_0051

  • Vad inom bedömning för lärande behöver vi på vår skola utveckla; vad betyder bedömning för lärande för oss på vår skola?
  • Vad tror vi att våra elever kommer att nå (Helen nämner ju ovan inte bara elevresultat utan också t.ex. engagemang, trygghet i lärandemiljön) när vi är klara?
  • Vad behöver mina lärare utveckla för att hjälpa eleverna att nå dit?
  • Vad behöver jag som rektor utveckla; vad ska jag som rektor har för roll i det arbetet?
  • Hur planerar jag som rektor (tillsammans med lärarna?) lärarnas professionella lärande utifrån detta, både vad gäller nytt lärande men också vad gäller möjligheter att reflektera och träna på nya strategier/verktyg över tid tillsammans?
  • Utvärdera och starta nya cykel

Rektor ger sin cykel i uppdrag till lärarteam på sin skola att sätta igång egna undersökande cykler med sina elever.

  • Vad är det våra elever för behov i förhållande till den övergripande riktningen och målen som rektorn nu satt upp?
  • Vad behöver vi som lärare utveckla för att min elever ska nå våra mål?
  • Planera hur vi ska lära oss det och hur vi ska reflektera och träna på nya strategier/verktyg över tid tillsammans
  • Ge elever förändrade undervisningsupplevelser
  • Utvärdera och starta nya cykel

Vad gäller den sista meningen hon skriver – att det måste vara en gemensam ansträngning; vi kan inte göra det här en och en som lärare. Det är tillsammans vi kan göra skillnad för våra elever!

Tänker jag rätt? Vad tänker ni utifrån hennes svar?

/Janna

Bilden är ett foto från Det professionella lärandets inneboende kraft (Timperely 2013)

 

Student agency – elevinflytande; elevengagemang

Nu ni, kommer nästa fråga.

Jag har hittat en nya favoritblogg som berör Helen TImperleys forskning i allmänhet; skolutveckling och utveckling av undervisning i synnerhet.

I morse började jag läsa ett inlägg som handlade om student agency. Och här märks det att engelska är mitt andraspråk. Eller hellre, ett främmande språk. Vad betyder det? Och vad har det för betydelse i utveckling av undervisningen? wordsalad

Efter att ha läst blogginlägget och klickat på några länkar kände jag att jag började få ett litet hum om vad det handlar om. Jag tänker elevengagemang. Elever som får äga sitt egna lärande; elever som använder varandra som resurser i sitt lärande, som får utveckla strategier som hjälper de att ge sig i kast med nya, okända utmaningar. Det handlar också om meta-kognition; det handlar om att kunna sätta sina egna lärandemål, gå i dialog med läroplanen och att kunna hänga i när lärandet blir utmanande:

 

Student agency refers to empowering students through curriculum approaches that; engage them, are respectful of and seek their opinions, give them opportunities to feel connected to school life, promote positive and caring relationships between all members of the school community, promote wellbeing and focus on the whole student, relate to real-life experiences, are safe and supportive.

Finns det något bra svenskt begrepp för detta? Vi har ju pratat länge i Sverige om elevinflytande – är det något liknande? Jag tycker dock att det här känns ”större”. Det känns lite som allt som bedömning för lärande, dvs formativ undervisning innebär.

Vad tänker du?

/Janna

PS. Ett vädigt intressant EDtalk/filmklipp finns i detta inlägg då student/learner agency vidarutvecklas!